Generationernas kamp

De gamla letar Stora Berättelser. Sanningar och objektiv kvalitet, helst bara kunna lägga två fingrar på en bokhög och sedan fiska upp Den Goda Litteraturen. Eller Den Stora Konsten.

Den kvalitativa kulturen helt enkelt.

I den stora berättelsen finns ingen plats för småanekdoter, processer, bottennapp, idéprövning eller "försök". Den stora berättelsen är avslutad, inte påbörjad. För Knut Ahnlund är litteraturen inte en del av världen, den ger en färdig spegling av världen.

Det samma gäller den diskussion om konstkritik som surrar i bakgrunden.

Generationerna är på kollisionskurs sedan länge. Nu börjar den yngre generationen bli skrivkunnig och 70-talisterna har arbetat sig högre upp i redaktionsrutorna. Det syns i urvalet. På kultursidorna – och för all del bloggarna – är det tydligt att kritikerna inte längre letar efter stora berättelser. Kulturen förklarar inte längre allt, det visste redan Mats Gellerfeldt på de postmoderna under 80-talet.

Nu börjar det bli en självklarhet. De gamla bävar. De unga bloggar.

Läsning:
• Läs Per Svensson om Knut Ahnlunds anka.
• Läs på SARTS om kritik och konstkritiken. SARTS tycker det är "fantastiskt att konsten äntligen har fått samma status som krogguider och vintest hos Svd"
• Från litteraturbloggen Errata
"I ett radioprogram häromdagen mumlade en påtagligt besvärad Ahnlund på en påflugen reporters fråga att han aldrig läst Stephen King, och att han inte tänkte göra det heller. Det var nog Ahnlunds sista intervju som sittande Nobelkommittémedlem."