Media i fokus, synd på så rara ärtor.

Jag gillar egentligen Media i Fokus. Deras genomgång av ledarskribenter tidigare i våras var ett mycket bra reportage. Ny vid rodret är en gammal akademikerfavorit: Lars Ilshammar. Hans kunskaper om media och nya medier är rätt unik i Sverige. En svensk Manuel Castells Light, helt enkelt.

Men redaktörsskapet klarar han inte lika galant. Det här svajar betänkligt. Idéerna är bra, men nog hade det behövts en mer publicistiskt van tjomme att bena ut, rättstava och redigera – som man ofta gör i en tidning.

Grunden är istött med textmassan om Democracy Aid 04. I sig ett intressant ämne: ett gäng svenska Bush-kritiker samlade ihop pengar till en kampanj mot Bush, hotades av repressalier och stängde ner projektet.

Nu är emellertid journalist-doktorandens text (hon var själv initiativ-tagare till DA04) svårgenomtränglig i nånslags gonzo-variant. Här är allt publicerat: tankar, narcissism, e-post, idéer, åsikter, samtal och sjukdomar. Men till skillnad mot Hunter S Thompson så är det många gevär som hängs upp på väggen, men inga skott avlossas, för att tala med Ibsen.

Med en skribent med utifrån-ögon och en hårdnypande redaktör hade detta blivit intressant. Media i Fokus (som ges ut av latte-vänsterns Arenagruppen) behöver en redaktör.