« Tidningar som läggs ner i år | Main | - »

Report from the Besieged City

Too old to carry arms and fight like the others -

they graciously gave me the inferior role of chronicler
I record - I don't know for whom - the history of the siege

I am supposed to be exact but I don't know when the invasion began
two hundred years ago in December in September perhaps yesterday at dawn
everyone here suffers from a loss of the sense of time

all we have left is the place the attachment to the place
we still rule over the ruins of temples spectres of gardens and houses
if we lose the ruins nothing will be left

I write as I can in the rhythm of interminable weeks
monday: empty storehouses a rat became the unit of currency
tuesday: the mayor murdered by unknown assailants
wednesday: negotiations for a cease-fire the enemy has imprisoned our messengers
we don't know where they are held that is the place of torture
thursday: after a stormy meeting a majority of voices rejected
the motion of the spice merchants for unconditional surrender
friday: the beginning of the plague saturday: our invincible defender
N.N. committed suicide sunday: no more water we drove back
an attack at the eastern gate called the Gate of the Alliance

all of this is monotonous I know it can't move anyone

I avoid any commentary I keep a tight hold on my emotions I write about the facts
only they it seems are appreciated in foreign markets
yet with a certain pride I would like to inform the world
that thanks to the war we have raised a new species of children
our children don’t like fairy tales they play at killing
awake and asleep they dream of soup of bread and bones
just like dogs and cats

in the evening I like to wander near the outposts of the city
along the frontier of our uncertain freedom.
I look at the swarms of soldiers below their lights
I listen to the noise of drums barbarian shrieks
truly it is inconceivable the City is still defending itself
the siege has lasted a long time the enemies must take turns
nothing unites them except the desire for our extermination
Goths the Tartars Swedes troops of the Emperor regiments of the Transfiguration
who can count them
the colours of their banners change like the forest on the horizon
from delicate bird's yellow in spring through green through red to winter's black

and so in the evening released from facts I can think
about distant ancient matters for example our
friends beyond the sea I know they sincerely sympathize
they send us flour lard sacks of comfort and good advice
they don’t even know their fathers betrayed us
our former allies at the time of the second Apocalypse
their sons are blameless they deserve our gratitude therefore we are grateful
they have not experienced a siege as long as eternity
those struck by misfortune are always alone
the defenders of the Dalai Lama the Kurds the Afghan mountaineers

now as I write these words the advocates of conciliation
have won the upper hand over the party of inflexibles
a normal hesitation of moods fate still hangs in the balance

cemeteries grow larger the number of defenders is smaller
yet the defence continues it will continue to the end
and if the City falls but a single man escapes
he will carry the City within himself on the roads of exile
he will be the City

we look in the face of hunger the face of fire face of death
worst of all - the face of betrayal
and only our dreams have not been humiliated


Det här är en dikt av Zbigniew Herbert från 1982 (tack JZ). Don De Lillo läste den på New Yorkers minneshögtid för 11 september 2001. Att polacken Herbert varit viktig för De Lillo märks i senaste (och rätt krystade) Cosmopolis.

Rapporten får bli soundtrack till min bortavaro - jag är i torrt och obelägrat förvar i Bryssel, Paris, Marseille och Vilobí d'Onyar. Men den strukturella sinnesstämningen – både hos mig och världen – tror jag Herbert satt fingret på.

Posta en kommentar

(Jag moderererar alla kommentarer för hand, för att slippa spam. Därför kan det ta ett litet tag innan din kommentar publiceras, men allt publiceras.)

2008-07-25

Hela listan! Här är de allra bästa tidningarna just nu

omslag_newyorker_190.jpg1. New Yorker. Har alltid varit världens bästa tidning och kommer nog alltid så förbli. Många klagade över Tina Browns omstöpning (inte minst i New Yorker-biografin About town, som slutar 1992 när hon tar över med en supersyrlig passning). Vad är det som är så bra? Skribenterna som är som författare, de kan med redaktörernas hjälp verkligen måla miljöer, porträtt och storys. Tidningen lyckas dessutom måla upp ett eget universum där läsaren känner sig utvald, smart och det gör att hon längtar efter nästa nummer. Min kompis JZ börjar alltid med poemen, de läser jag aldrig. Däremot spar jag cartoonsen (speciellt Zacharias Kanins!) till sist och njuter dem som en dessert. Pris: 112 dollar om året till Sverige.

2. Portfolio. En briljant affärstidning som lyckas trolla fram bra vinklar ur vd:ar och mellanchefer genom att alltid fokusera på pengarna och kreativeten. Dessutom har Portfolio tillgång till en duktig art director som lyfter plockmaterialet till höjder som förlagskollegan Vanity Fair skulle må bra av. Aktiverar frågan varför det finns två affärsveckotidingar i Sverige men inget månadsmagasin? Pris: 60 dollar om året till Sverige.

cover_jewishfight080721.jpg3. Magasinet New York. Det här magasinet är möjligen lite vad symfonisk konstfunk är för musiker: det är framförallt hantverket som imponerar. Makalösa vinklar snyts fram ur tråkiga konflikter (tänk bara på Brooklyn Wars-reportaget i våras) med nyskapande foto och vass layout som ständigt förnyar sig utan att tappa sin grafiska tråd. Magasinet har fått en avhoppad magasinsmakare i min närhet att utropa "nu vill jag göra tidning igen!". Fantastisk sajt med en användarvänlighet som borde inspirera många svenska tidningsmakare med nätambitioner. Pris: 70 dollar om året (52 utgåvor).

cover_vogue_190-1.jpg4. Amerikanska Vogue. Ur modesynpunkt är nog franska Vogue mer intressant, men världens bästa modefotografer arbetar bäst med enorma budgetar. Jag är dessutom svag för magasinets kommersiella storytelling. Texterna då? Läsvärda i bästa fall, även om jag saknar André Leon Talleys krönikor om hur han går ner i vikt, i samma läsvärda societetsstil som Dominick Dunnes i Vanity Fair. Pris: 70 dollar om året (12 utgåvor).

5. Garden & gun. Låter som en skruvad sketch-tidning från Jon Stewart, men visade sig vara en briljant mix heminredning, trädgårdsskötsel och belevad manlighet. Annonsörerna flockas kring tidningen som lyckats hitta en helt ny nisch. Pluspoäng för sin lokala förankring. Pris: 53 dollar för ett år (6 utgåvor)

6. Grazia. Brittisk skvallertidning som förnyat hela Europas damtidningssegment. Lyxannonsörerna gillar helt plötsligt att synas bredvid skvaller om Kate Moss kokain-näsa eller modellfiaskon. Underskattat är papperskvaliteten, trycket och formgivningen som är subtil men oerhört hantverksmässig. Hur genialt gjord Grazia är syns inte minst i de kopior som dykt upp som har omöjligt att leverera samma kvalitet. Pris: 125 pund för 51 utgåvor.

cooksillustratedmag.jpg7. Cooks Illustrated. Amerikansk mattidning som provlagar sina recept i oändlighet tills perfektion har uppnåtts. Cheesecake-fyllningen provlagas 15 gånger, bottendegen dubbelt så många gånger. Ingen färg, bara svartvit med betoning på etsnings-inspirerade illustrationer. Inga annonser utan tidningen finansieras helt av läsarna. Säljer kokböcker (både årssammanfattningar och specialutgåvor om t ex desserter), sänder tv och är på det hela taget ett mediehus med klara public service-ambitioner. Pris: 37 dollar/ett år (6 utgåvor).

ImageGen.gif[SWE] Filter. Nej, jag har inte totalkapitulerat men Filter har blivit oumbärlig trots alla mina invändningar. Till skillnad mot resten av medie-Sverige tycker jag att de gör ett bra jobb med bilderna. Senaste numret glimrade till med Arash, kräftor och så älskar jag Filters redaktionella koncept Ekvationen. Stulet varifrån? Dessutom stort plus för förmågan att skapa en story om själva tidningen. Pris: 349 kronor för 6 nummer.

Bubblare: Språktidningen (för hängivenheten), brittiska GQ (för mixen), svenska Gourmet (för högt förd svansföring), australiensiska Vogue Entertaining+Travel (världens mest inflytelserika mattidning? Besök!)

2008-07-24

Torsdagsläsning 24 juli

* Esquire har en blinkande, batteridriven rubrik på nya numret. NY Times skriver mer, det gör även Blog Magazine. Ford...

Jim Fallon börjar sända sin Conan O'Brien-uppföljare på nätet

Jim Fallon ska ta över efter Conan O'Brien (som tar över efter Jay Leno) som programledare för sin egna talk...

En Wordle av Vassa Eggen

Skaffa ett eget Wordle-taggmoln på Wordle.net....

Sök på Vassa Eggen

Startat en ny tidning?

Vassa Eggen på Google Reader

Länkar till läsning om tidningar, magasin, tv, radio och andra medier som jag tycker är intressanta men som inte klarat att komma igenom nålsögat.

Senaste analysen

Chic_omslag_01_08.jpg
Vad säger Chic om sin samtid?
Efter ett snart decennielångt crescendo tycks nu konsumtionskulturen nått sitt klimax. Modebloggarboomen, shoppingtips i dagstidningarna, extatiska tv-spelslanseringar och överdosen tv-reklam för byggmarknader – alla visare pekar på konsumtions-zenit.

Min text om tidningen Chic finns att läsa på Expressen Kultur.

Fler analyser

Boktips

00_full.jpg

a63f.jpg

En viktigt bok om förändringen av dagstidningsmarknaden och hur internet har förändrat den: Big Switch med undertiteln "Rewiring the World, from Edison to Google". Besök ett utdrag ur boken här. Boken Big Switch går att köpa hos Adlibris.

434070164_52e0ebcf95.jpg

Nödvändig bok från professor Mark Deuze (hans blogg här) för alla som vill orientera sig på hur nya medier skapas. "Var är publiken? Och även om du hittar dem, så vill de göra media på egen hand." Inkl en intressant tagning på spelbranschen.

Boken Mediaworks går att köpa hos Adlibris.

Vassa Eggen listar

Är här sommarens kulturdebatter sommaren 2008?

Några modesta förslag på vad sommarens kulturdebatt kan handla om:
• avsaknaden av högkultur på kultursidorna – nu ska det bara vara lågt om högt och högt om lågt, men aldrig högt om högt;

• krigsskildringar som chic pop-katharsis för västlänningar: jag har läst Generation Kill och laddat ner första tv-avsnittet och ska försöka få till en bra text om detta märkliga 00-talsfenomen som mixar en skruvad cocktail på GTA, död och varumärken;

• att spånighet är sommarens gubb: Coldplays nya platta är briljant därför att den är så korkad. Full med spåniga nödrim, pinsamma popreferenser samt mycket eko och plastig produktion. Coldplays sångare Chris Martin är som en sportkille som försöker ligga med snygga tjejen genom att rafs-och-hafs-plugga ett nummer av Nöjesguiden. Briljant! Fenomenet syns även i t ex Linda Rosings blogg och att OS känns mer spännande än Tour de France: etablissemanget ska vara seriöst, korkat och nymornat;

• doft ligger runt hörnet: tänk bara på tyske konstnären Michael Riedel och hans garageinspirerade utställning Vier Vorschläge zur Veränderung von ROT som blivit en hyfsad snacksi på den tyska avantgarde-scenen, helt i linje med parfymindustrins allt större kommersiella framgångar och kreativa utmaningar. Eller konstnären Sissel Tolaas som i sanning är en större banbrytare än Riedel.

Formalia

Körs på
Movable Type 3.2