Det är måndag och Europa firar EU-dagen, det gjorde ni väl där hemma också, va? Även i Bryssel firade vi genom att franskägda biografen UGC har filmfestival. I övrigt är det rätt Europatyst i Bryssel idag. Parlamentet har precis flyttat till Strasbourg där man diskuterar det heta direktivet med bl a 48-timmars arbetstidsbegränsning. Åter till filmfestivalen vid Brouckere: Vi väljer naturligtvis det belgiska bidraget: “Last night on earth”. Titeln en dålig Jim Jarmusch-pastisch? “Cast & crew” sitter bakom oss. Det är femton mycket bajsnödiga Freddie Wadling-wannabees. De berättar på franska om filmen som är inspelad under en dag med handhållen digitalkamera. Effekterna är från nåt billigt Adobe-program och bilden är lågupplöst – ser ut som sån där jpg-porr ni laddade ner på 90-talet. Applåderna efteråt är lamt pliktskyldiga. Men jag ser en aktivistanstruken belgiska i orange jeans gå fram till regissören efteråt. Hon lägger sin hand på hans arm. Erotiskt! Duval efteråt på Mappa vid bartriangeln Place St Gery. Vi diskuterar europeisk gastronomi och kommer fram till att länder utan medelhavskontakt inte ska ägna sig åt mat. Vi utbyter “hideous histories” och Christoph vinner med sin slovakiska slalomsemester. Vi glider vidare till Grand Place där Belgiens främsta rockband spelar: Mud Flower. Det låter som om Kent slagit in på Achtung baby-vägen istället för Joshua tree-stigen. Textrad: “tribal dances growing in my skin”. Observera prepositionen, det har ju varit diskussion om det tidigare här. Sångaren har kostym och är mkt “utlevande.” Publiken älskar det, det är gratis och det här är Belgiens bästa band. Peripetin: När vi kommer hem till Rue de Gravelines visar TV5 “Paraplyerna från Cherbourg”. --------