Svensk magasinjournalistik är i ett sorgligt skick, jag kan inte säga att jag skulle sakna någon av dem. Inte som jag skulle sakna Vanity Fair, New Yorker eller – nya favoriten – New york magazine. Svenskt berättande finns helt enkelt inte på magasinsidor i Sverige. I ena ringhörnan småblöder Arena, Ordfront och Axess. I den andra svettas Vi med en demografisk bomb (prenumeranterna dör: snacka om köttberg...). Frågan är var det svenska berättandet finns – särskilt mycket spännande reportageböcker ges det heller inte ut. Bonnier fakta ger ut böcker av Veckorevyns chefredaktör om framgång. Nä, tur då att USA finns: Vanity fair med sina kritiska granskningar av Bush och CIA (blandat med devota Di Caprio-intervjuer). New yorker som avslöjar Abu ghraib och låter Seymour Hersh breda ut sig på 30-sidiga reportage om Irak. Blandat med obegripliga cartoons, ost-reportage och Ken Aulettas texter om media. Och så har vi New york magazine som kostar obegripliga 210 kronor (ett nummer varje vecka) att prenumera på. Här kan man läsa otroligt väl skrivna sågningar av till exempel Leonard Cohens senaste skivan. Jag citerar lite godbitar:

This is the man, you’ll remember, who eulogized Janis Joplin in the second person, singing, “You were . . . giving me head in the unmade bed.”) These women say, “Look at me, Leonard.” They get naked. Then they “bend over the bed.” Then they “cover me up / Like a baby that is shivering.” And the backup girls go (they really do), “Like a baaaaby.”

. Eller recenserar Dave Eggers kompis Stephen Elliots bok om sin misslyckade tid med Bush valkampanj:

Elliott is basically tagging along on the press buses, and much of the book’s interest derives from the way in which the campaigns’ treatment of Elliott mirrors their treatment of citizens.

Vilket leder mig tillbaka till frågan: vem skriver de böckerna i Sverige? Och i vilka magasin fostras redaktörer som är slipade nog att förädla en text som Elliots (som jag just påbörjat) till detta lilla guldkorn? Blogg – svarar ni nu (ha, jag hör hur ni sitter och argmuttrar framför skärmen), men bloggens problem och styrka är att det finns inga pengar och inga redaktörer. Så tills nån har kommit på hur vi ska lösa det här problemet med den svenska sorgliga magasinmarknaden så rekommenderar jag New York Magazine. Om inte annat för att de har inslaget "Ask a shop clerk":

How can you tell if men are buying jewelry for their mistresses? They're paying in cash and if they give us an adress it will be an office adress. Not the home adress.

--------